Hej! (jag har ändrat på den där hälsningsfrasen x antal gånger nu, allt låter ju uppstoppat och krystat, nej jag gillar inte hälsningsfraser) Jag har gått å funderat lite. Jag går i ettan nu, jag är lika gammal som vi går i första ring men jag fattar ingenting och shit när jag tänker på det är jag ju enorm, första ring fanns ju inte när jag var minus tio år. Sexton år var = vuxen men så står jag här nu och känner mig inte alls så där stor. Jag har dock inga problem med detta, jag får mest bara panik och ångest över att jag befinner mig på sista anhalten innan v u x e n, jag kollar på barnfilmer och avundas barnen på trottaren som går hand i hand och pratar om vad de har för matsäck i ryggsäcken och får panik över att jag går längre bort från äta godis bara på lördagar och skriva fråga chans lappar, varenda jädra minut andetag sekund. Fast NEJ, det gör jag inte egentligen, sexton är bra, sjutton kommer vara bättre. Det är fan bra nu! *splittrad*

-Här är iallafall lite av mitt land! Jag har fått en egen liten stuga på tomten dit spindlar och nattfjärilar på något helvetiskt sätt lyckas ta sig in (förra helgen låg det en stor fet mask/larv/kladdig grej mitt på golvet....) trots att det är stängt-detta känns otryggt. Dessutom finns det ingen värme och det luktar fortfarande målarfärg och jag tänker bara att det är någon under sängen/i garderobben och att det är minst 76341974 larver i madrassen som kommer äta upp mig medans jag sover. Men annars är mitt land bäst. Vi eldar och hoppar studsmatta, stirrar in i stjärnhimlen om natten och går skogspromenader om dagen. I SÖNDAGS SÅG JAG EN ÄLG!!! Det var helt sjukt och overkligt för den bara gick där tio meter ifrån mig, vände sig och stirrade på oss, sen lunkade den vidare.