Jag vet inte men jag har tänkt att jag inte är en sån som gråter till filmer eller serier och sånt där. Har nog alltid varit den som sitter med torra kliande ögon när film klimax sorgligheten är som allra störst, iallafall har jag känt mig så. Men så på sistone, kanske beror det på tröttheten eller den här känslan som infunnit sig i bröstet nyligen, har jag gråtit mer än aldrig förr tror jag. Gråter och får rysningar och ansiktet vill bara vrides ur som en jäkla disk trasa och här är vad jag lipat åt de senaste dagarna:

 

◆ Julens hjältar, världens djäfla bästa julkalender, EVER. Alltså grät å grät å grät avsnitt 23 och 24, låg i sängen och bara dog lite grann. Inte nog med fetaste nostalgi tsunamin för det blev en himla översvämning dessutom! Ni MÅSTE se den!!! så bra fin fantastisk bäst underbar hjärtvärmande och så vidare FINNS PÅ YT!

(när pepparkaks gubben får hänga bredvid sin gumma och när julhunden blir kallad julhunden av bocken och de kramar om varann och ja nej jag blir stum)

 

◆ Atrids jul, kollade på det klockan 10:15 på julaftonen tillsammans med en av gamlingarna i den lilla soffan. Blev ju alldeles rörd till tårar för det var så himla fint. Till exempel när Lotta kommer gåendes med familjens blivande julgran på kälken och hon bah kan klara vad som helst och när alla barnen kommer i fackeltåg för att ge Pippi en trumpet och hon blir så gla ååååååååh krokodiltårar. Fast jag försökte desperat blinka bort tårarna för jag kunde likosm inte bara börja gråta där, skulle varit crazy

 

◆ Good Will Hunting med Matt Damon, när Robin Williams bara It´s not your fault It´s not your fault It´s not your fault It´s not your fault och Matt Damon bara brister och Oh my god! I´m so sad - fiiiiiiiiiiiint

 

◆ Så mycket bättre, återträffen som gick igår. När Magnus Uggla sjunger Jag och min far, behöver inte säga mer.

 

Ja sådärja då vet ni, och jag råder er att se ovanstående och ta vara på lovet så mycket det bara går

 

▲ My Heart is a Drummer

▲ Always on the Run

▲ Enjoy the Silence