Förra måndagen var jag med Ottilia och såg Jonathan Johansson på grönan. Jag är så gladgladglad att jag
gick för nu i över en veckas tid precis har hans musik erövrat mig, skulle jag kunna säga.
Åååååjggjvcdhvhcvcds det är så bra fantastiskt underbart så jag vet knappt var jag ska ta vägen.
Det gör nästan ont. Hans röst, skånskan, som berättar med vackra ord om händelser och scenarion
tillsammans med synthar och trummor och basgångar träffar bakom revbenen någonstans.
-
Efteråt gick vi några spårvagnsstationer, stannade till vid en ek och satte oss bland blå blommor.
Och åh tycker om Ottilia en massa, här är hennes blogg!
-
Och så något himla viktigt. HAN KOMMER TILL PEACE & LOVE OCH ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ
Då ska jag se honom med låttexterna på tungan och jag ska insupa varenda rörelse och strålkastarljus. 
-
Ja och förresten, varenda bild är Ottilias, jag har bara lagt på lite effekter.
-
TJA nu ska jag städa bordet, läsa lite och somna till blommorna eller stockholm eller min ljusaste
röst eller centrum.<3<<<3<3<3<3<3<3<333<33<3<33<3<3<3<3<3<33<3<3<3<3<3<3<333<3